EU och Turkiet
Jag har läst om konflikten tidigare men jag blir ständigt förvånad över hur EU, vi, är beredda att kompromissa med Turkiet om just denna fråga. Visst, de har gjort stora framsteg för demokratisering men fortfarande är det ju så att det fängslas kurder för att de talar sitt eget språk! Jag vill inte ha med en stat i EU som systematiskt förtrycker grupper inom sina egna gränser, som förvägrar människor trygghet och rättigheter och som gör det brottsligt att visa sitt arv, prata om sin historia och tala sitt språk.
En stat som håller på att radera ut 25 miljoner människors framtid genom att förstöra deras kultur! Söndra och härska är devisen turkarna verkar efter och EU har inflytandet att påverka utvecklingen, därför ska inte vi inom EU sluta efter halva vägen och vara nöjda med den förbättring som skett när vi kan löpa linan ut och se till att kurderna får fullständig jämlikhet och lika rättigheter.
Tyvärr, verkar ideal som självständighet och demokrati ständigt falla offer för lönsamhet, ekonomi och kompromisser.
Se denna vänsterblogg...
Nytt arbetarparti?
Tankar om rättvisa...
Visst ni att:
1/3 av alla vuxna afro-amerikanska män behandlas av det amerikanska rättsväsendet, om 20 år beräknas det vara 2/3.
20% av alla vuxna afro-amerikanska män har blivit ifråntagna sin rösträtt på grund av brott.
Se dokumentären så får ni fler siffror. Anledningen till att så många av männen faller utanför samhället beror enligt en antropolog på att kultur. Kultur som idealiserer idrottsstjärnor och rapp-artister, denna kultur leder till att de unga männen inte känner något behov att utbilda sig eller skaffa ett 9-5-jobb. Snabba pengar och enkla pengar är idealet och på gatunivå så vill man vara som hallickarna eller langarna.
Varför tar jag upp det här? Jag tycker mig se samma mönster här i Sverige. Generation efter generation av nya svenskar förgås i förorterna, de ideal som finns är desamma som i USA. Arbetslöshet och finanskris spär på utvecklingen som bensin på eld, även i USA.
Men det är inte bara alla nya svenskar, utan även unga svenskar födda i Sverige av "svenska föräldrar" lider av samma utveckling. Alla kan inte bli Björn Borg eller Carolina Klüft, alla familjer kan inte bli som Bonnier-klanen eller Stenbeckarna. Men varför ska vi sträva efter detta? Varför inte sträva efter att bli en jävligt duktig busschaufför som precis som piloter ansvarar för en oerhörd mängd med människoliv, eller bli lärare och få chansen att påverka nästa generations utveckling eller sjuksköterska och rädda liv.
Alla dessa saker ser jag som mer beundransvärda än att slå en boll riktigt hårt och precist eller hoppa väldigt långt eller äga enorma företag och tjäna ohyggligt med pengar på andras bekostnad. Är det bara jag som ser detta??
Det är i slutändan vi, den stora massan, det svenska folket, som väljer vilka som skall representera oss och vilka som skall få äran att sitta i vår regering och riksdag. Politiker är ingen elit, de sitter i förvånansvärt många fall inte där på duglighet, politiker i sin bästa form är och skall vara en ödmjuk tjänare av folket.
Jag är inte nöjd med vårt samhälle idag, jag kommer att försöka göra något åt det och jag hoppas det finns fler än jag som delar min åsikt i detta.
För i dagens Sverige finns det lag och ordning, men finns det rättvisa? Jag har mitt svar på den frågan, har ni?
Länk - Hans Rothenberg, sinnebilden för en underpresterande moderat
I'll be back...
Jag har varit för upptagen för att faktiskt sitta och vara frustrerad på den politik som förs idag men nu ska jag ta tag i det igen...
Man kan ju bara skratta gott åt moderaten och riksdagspolitikern Hans Rothenberg och dennes naiva försök att bemästra de nya medierna s.k. sociala medier. Han tror stenhårt på att skapa bilder, metaforer, inför valet och det är ju rätt och riktigt.
Alla politiker utnyttjar retoriska figurer och troper, Martin Luther King hade en berömd anafor, odödlig skulle man kunna kalla den, "I have a dream" och fick med sig tusentals människor i sin vision.
En sentida politiker använde sig av en epifor, "Yes we can" som under kampanjen och nu efteråt är oerhört känd och han vann sedermera presidentvalet i USA.
Världshistorien är full av kända talare och deras tal bräddfyllda med retoriska figurer.
Hans Rothenberg tillhör inte dessa talare, snarare är han en av dessa mediokra människor som av någon anledning jag inte förstår har kunnat bli invald i Sveriges riksdag.
Jag menar vad tänker karln med när det första han kommer på som han vill förmedla som en bild av den moderata politiken till svenska folket är alkohol och en drinkblandning? Man kan ju hoppas att alla andra moderater är så pass enkelt funtade så blir det inga problem att slänga ut dem vid valet...
Undran...
Vi investerar miljontals kronor i hållbar utveckling, forskar på hållbar utveckling och idag så kan du doktorera inom hållbar utveckling. Hållbar utveckling har idag blivit ett begrepp så brett att det inte finns någon klar definition på det.
Nyligen publicerades resultatet från en stor undersökning där det går att utläsa följande:
"Nya strategier behövs för att mänskligheten ska kunna hantera de klimatförändringar och andra globala miljöhot som ligger framför oss i det 21:a århundradet. I det kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Nature har en grupp av 28 internationellt välrenommerade forskare gjort ett första försök att identifiera och kvantifiera nio planetära biofysiska gränsvärden – “planetary boundaries” – inom vilka mänskligheten bör hålla sig för att våra samhällen ska kunna fortsätta utvecklas och blomstra."
Ur pressmeddelandet publicerat den 23/9-2009 på Stockholms universitets hemsida.
Det är beundransvärt att det instiftas doktorandplatser, genomförs undersökningar, startas center för hållbar utveckling etc etc. Men så länge viljan i samhället saknas till förändring så är detta bara ett kostsamt sätt att bekräfta det vi redan vet. Vi vet att vi påverkar miljön, vi vet också att vi måste göra något åt det. Dock så gör varken vi på gräsrotsnivå något markant för att förändra detta, på statsnivå så finns inte viljan heller... USA vägrar fortfarande att skriva under Kyoto-avtalet, handeln med utsläppsrätter är enligt min mening ett förlegat system som bör omformas och så vidare.
Så länge marknaden och företag tillåts att styra efter sina förlegade tillverkningsmetoder, låter lönsamheten och enskilda individers vinstintressen ligga före våra framtida generationers välmående och möjlighet att leva på den här planeten så kommer dessa fantastiska "biofysisk gränsvärden" och liknande resultat bara just vara fina ord.
Enligt min mening så borde nuvarande regering inte ha sänkt skatterna med miljarder, miljarder som främst kommer de rikaste och förmögnaste i landet till nytta för övrigt, de skulle istället ha öppnat upp för kostnadsfri lokaltrafik, byggt ut järnvägar och infrastruktur, förbättrat möjligheterna för utökad lokaltrafik i områden som t.ex. Norrbotten och Gotland där det idag inte finns rimliga alternativ till bilen.
Sverige bör inte bara försöka påverka andra länder genom ord till att genomföra förbättringar av miljön, Sverige bör också vara det land som leder utvecklingen genom exempel!
Satsa på våra museer och lärosäten
För 5 månader sedan så gick den borgerliga regeringen ut och gjorde en så för dem klassisk kovändning, de återinförde den fria entrén. Den föregående socialdemokratiska regeringen hade under sin mandatperiod förklarat att våra statliga museer skulle vara tillgängliga för alla och det därmed stadgades fri entré. För att finansiera detta så sköt den socialdemokratiska regeringen till 100 miljoner kronor per år för att detta skulle kunna genomföras.
Den nytillträdda borgerliga regeringen gick in med motiveringen att riva upp så många av föregående regerings beslut ungefär lika glatt som en tornado går fram och sprider förstörelse och förvirring. Den borgerliga regeringen rev alltså även upp detta beslut och ansåg därmed att de statliga museerna inte sklle vara tillgängliga för alla och detta ledde till utanförskap för t.ex. barnfamiljer med knapp budget och därmed inte hade råd betala 300-400 kronor för ett museibesök.
Den fria entrén infördes alltså åter igen, dock med motiveringen att det skulle vara frivilligt. När de borgerliga rev upp beslutet om fri entré så drogs hälften av de 100 miljonerna som socialdemokraterna avsatt till just detta. För att finansiera fri entré denna gång så har regeringen bara skjutit till omkring 20 miljoner. Det är inte konstigt att det bara är ett museum som valt att använda de extra pengarna till att införa fri entré....om det krävdes 100 miljoner för två år för att finansiera fri entré sedan så kan inte 70 miljoner räcka i dagens läge.
En annan kovändning som de borgerliga har genomfört den senaste tiden är deras agerande i den senaste infrastrukturssatsningen. I denna satsning (som publicerades 18/9) så satsas det 1,6 miljarder mer än i föregående budgdet, främst på underhåll av befintlig infrastruktur. Detta är i sig inget konstigt men det som var oerhört intressant att höra från en borgerlig infrastrukturministers mun var att satsningarna gjordes huvudsakligen för att skapa nya jobb och med tanke på den situation vi befinner oss på grund av finanskrisen...
Detta är kovändningen. De borgerliga har alltid kritiserat liknande arbetsmarknadsåtgärder när de har utförts av socialdemokratiska regeringar men tydligen så har detta agerande i hemlighet beundrats när nu exakt samma åtgärder genomförs av en borgerlig regering.
I övrigt så har jag observerat att det från regeringens sida klagas på att det mesta av forskningen inom museivärlden genomförs i Stockholmsregionen. Vad kan det bero på? För små och otillräckliga satsningar inom kultursektorn och de medel som skjuts till hamnar ofelbart till största del i Stockholmsområdet på grund av att många av våra statliga museer återfinns där.
Rätt åtgärd vore att skjuta till en märkbar summa till våra länsmuseer och våra oberoende museer samt att i satsningar på forskning öronmärker pengar till humanistisk forskning såsom historia och arkeologi. För märk väl att det satsas mycket på forskning men endast en promille av dessa medel går till humaniora och då är det inte konstigt att det inte genomförs forskning på andra museer än våra statliga.
Av egen erfarenhet vet jag att den forskning som ändå genomförs på länsmuseer och oberoende museer ofta genomdrivs av hårt arbete, arbete som drivs av idealism, engagemang och ofta utanför arbetstid. Dessa projekt finansieras utan något stöd av staten och pengarna får raggas från diverse olika t.ex. från stiftelser. Så här ska det inte vara om vi ska kunna ha en levande forskning ute i våra olika delar av landet.
För att få en bild av hur illa det är ställt med forskningsläget idag inom humaniora ska jag berätta det inte ens på Uppsala universitet bedrivs någon större forskning i nuläget. De som är forskningsbärande idag på Uppsala universitet inom humaniora är främst doktoranderna. Lärarna är hårt pressade av dålig ekonomi, den dåliga ekonomin leder till mer arbete på en minskad arbetsstyrka. En lärare berätta hur ett av två aktiva projekt uppbars på institutionen. Detta hade legat vilande i årtionden, han hade på sin lediga tid arbetat för att leta fram finansiering. Inget av hans medel kom från universitetet då det inte finns någon sådan möjlighet. I slutändan är det alltså ett problem orsakat av att det satsas för lite av statliga medel på våra universitet och lärosäten.
Det är alltså så pass illa inom humaniora såväl som museivärlden på grund av att detta inte prioriteras men våra museer och universitet är grunden till vårt bevarande, dokumenterande och forskning på vårt kulturarv. De flesta anser det som viktigt att vi bevarar vårt kulturarv såväl som att vi forskar och utvecklar vår förståelse för det men då måste det också satsas pengar och skattemedel på det. Det är fel att en växande arbetsbörda hamnar på våra museiarbetare och lärare på universitet och att dessa inte kan bedriva forskning eller tvingas bedriva den på sin fritid.
Slag i ansiktet på våra pensionärer
Är det så här våra gamla ska behandlas? Förutom att slå dem i ansiktet med en meningslös skattesänkning så har de borgerliga även på förslag att vi ska tvingas jobba till vi är 70 och att vi fram till 2030 måste ha anpassat arbetsplatserna för detta... Det är ju fullkomligt vansinnigt, samtidigt som de säger detta så står det tusentals svenska ungdomar utan arbete, som vill jobba, som har utbildning lika väl som att det finns tusentals invandrade svenskar eller svenskar med invandrarbakgrund som vill jobba men som inte heller de kan.
Låt våra pensionärer få en märkbar skattesänkning om det skall göras några överhuvudtaget så är det dem som förtjänar det mest. Samtidigt så måste vi också låta våra pensionärer njuta av sin pension så därför förkastar jag förslaget som att vi ska tvingas jobba till vi är 70, vill man jobba längre och är frisk ska det valet naturligtvis finnas. Men det ska vara ett val och inte ett krav. Släpp in och satsa på de yngre generationerna istället för att satsa skattepengar på att anpassa arbetsplatser så att vi kan jobba till 70!
Till nästa gång, Nils Johansson
Frustration
Jag hoppas och antar att det finns fler än jag som är oerhört frustrerade med den politik som förs idag, jag har på diverse olika sätt försökt få utlopp för denna frustration men jag känner inte att jag når ut.... Detta är ytterligare ett försök att nå några fler med vad jag tycker är sunda funderingar över var socialdemokratin och detta land är på väg.
I denna blogg så kommer läsaren inte att bli förd bakom ljuset genom att dölja det politiska budskapet bakom några blonda MUF-funderingar, jag kommer inte heller att dölja att jag tror på socialdemokratin, jag tror dock inte på den socialdemokrati som vi har sett från och med Göran Persson.
Den socialdemokrati som jag tror på anser jag försvann eller åtminstone tappade en ledstjärna i samband med mordet på Anna Lindh.
Den socialdemokrati jag tror på var den som Olof Palme företrädde.
Den socialdemokrati som jag tror på handlar om att tro på ett ideal, en ideologi, där solidaritet, allas lika rättigheter, ett stort social skyddsnät och folkhemmet inte bara är en dröm utan något fysiskt att sträva efter. Detta trodde Anna Lindh på, detta trodde Olof Palme på och detta trodde Per Albin Hansson på.
Det vi ser idag är en nedmontering av det som socialdemokratin byggt upp under decennier och som vi tillsammans byggt upp, det arbetarrörelsen byggt upp. Och det enda vi gör idag är att stillatigande se på när detta görs.
Det är i detta mycket av min frustration ligger... Lösningen för de röd-gröna och i synnerhet för socialdemokraterna är inte att gå mer in mot mitten. Det vi, folket, vill ha är ett klart och tydligt budskap, något att tro på.
Rätt politik för Sverige är inte att privatisera allt, rätt politik för Sverige är inte att minska anställningstryggheten och det sociala skyddsnätet och rätt politik är inte att tro på att den "fria marknaden" löser problemen och att de av oss svenskar som är sjuka eller av någon annan anledning inte kan jobba är lata. Den övertro som fanns på den "fria marknaden" var det som ledde oss in i finanskrisen.
Rätt politik för Sverige är en politik som bevarar och framför allt förbättrar det som redan är bra, t.ex. det sociala skyddsnätet, sjukvården och skapar nya möjligheter för arbete för alla unga som idag står utanför arbetsmarknaden. Vi ska ha starka fackföreningar, utan fackföreningar så utelämnas arbetstagaren till företagens nåd, utan fackföreningarna så går vi tillbaka 100 år i samhällets utveckling. Rätt politik för Sverige är att se till våra gamla får ett bra liv under sin pension, inte behöva jobba till man är 70 som det är på förslag från borgerligt håll. Vill man jobba längre ska vi ha den rättigheten, men det ska inte vara en skyldighet.
Rätt politik för Sverige är enligt mig en klassisk socialdemokratisk ideologi, den liberalism som idag har fått koppla greppet om detta lands hals och sakta håller på att strypa ihjäl det är inte något som gynnar oss på en längre sikt. Att försöka skattesänka oss ur finanskrisen är ungefär som att försöka lyfta sig själv ur hinken genom att slita i handtaget.
Jag brukar höra ibland att de stora ideologiernas tid är förbi... Det är det dummaste jag hört, inom högerrörelsen så strömmar nyliberalismen utan dess like. Det som behövs för vänsterrörelsen är en nytändning, till denna nytändning behövs det bränsle och det bränslet är en ideologi. En ideologi är inte något negativt, en ideologi är i själva verket den ledstjärna som partier utformar sin politik utefter. En enkel jämförelse är att du skriver inte en affärsplan utan att ha en affärsidé först, du orienterar inte utan att ha ett mål på kartan.
Finns ingen ideologi så finns det heller inget mål, ingen strävan eller engagemang som driver politiken. Tiden för de stora ideologierna är inte slut!
Socialdemokratin som idé och ideal är fortfarande något som är oerhört eftersträvansvärt, vem vill inte eftersträva ett samhälle med minskade klyftor, där solidaritet genomsyrar samhället, det sociala skyddsnätet är starkt, tilltron till varandra är stor...ett samhälle där människor tar om hand om varandra?
Vem, som sagt, vill inte eftersträva detta? Jag vill gärna tro att alla vill detta, ändå så ser vi idag att de borgerliga för en politik som ger det motsatta. Vi har idag ett stort utanförskap, hela ungdomsgenerationer som går förlorade i arbetslöshet, nyinvandrade svenskar som inte får arbete trots hög utbildning eller på grund av ett utländst klingande namn, våra gamla tynar bort på grund av att äldrevården inte har prioritet. Anställningstryggheten nedmonteras, fackföreningarna försvagas, det sociala skyddsnätet försvagas... Listan skulle kunna göras lång på vad den borgerliga regeringens politik leder till.
Ändå så låter vi det fortgå... Vi, det svenska folket, måste börja ställa krav på våra politiker. Vi kan inte längre stillatigande se på när detta händer. Jag tror på det röd-gröna alternativet som det bättre av våra två enda alternativ däremot är det inte det jag vill se i längden.
Jag vill se en nytändning inom socialdemokratin och till det behövs det politiker som tror på det budskap som de talar om, det socialdemokratiska budskapet. Vi behöver en ny Anna Lindh, en ny Per Albin Hansson eller en ny Olof Palme.
Jag kan också säga det vi inte behöver, vi behöver inte fler "plantskole-politiker". Med detta avser jag politiker som skolats inom ungdomsförbanden och som aldrig behövt ta ett jobb, aldrig behövt klara sig själv, aldrig behövt göra ett enda handtag i hela sitt liv. Dessa politiker anser jag vara en grund till att ideologin urvattnats och tappats bort efter vägen, dessa politiker har ingen verklighetsförankring men ska ändå representera oss och våra åsikter men har förmodligen ingen förståelse för hur det är att leva som student, arbetslös, förskollärare, sjuksköterska m.m.
Till nästa gång, mvh Nils Johansson!
Jag stammar från arbetarfamilj, läser på universitet och försöker göra någon skillnad och är utled på att bara höra
oväsentligheter som matas till oss i bloggar alá blondinbella, tv, tidningar... "Bröd och skådespel åt folket" funkar inte längre, vi måste lyfta vår blick och börja engagera oss i vad som händer i samhället. Det är vi och inga andra som i slutändan formar vår framtid och vårt samhälle.
