Tankar om rättvisa...
Såg just en dokumentär om afro-amerikanernas situation i dagens amerika. "Black Nation" hette den. Filmen berör och upprör...
Visst ni att:
1/3 av alla vuxna afro-amerikanska män behandlas av det amerikanska rättsväsendet, om 20 år beräknas det vara 2/3.
20% av alla vuxna afro-amerikanska män har blivit ifråntagna sin rösträtt på grund av brott.
Se dokumentären så får ni fler siffror. Anledningen till att så många av männen faller utanför samhället beror enligt en antropolog på att kultur. Kultur som idealiserer idrottsstjärnor och rapp-artister, denna kultur leder till att de unga männen inte känner något behov att utbilda sig eller skaffa ett 9-5-jobb. Snabba pengar och enkla pengar är idealet och på gatunivå så vill man vara som hallickarna eller langarna.
Varför tar jag upp det här? Jag tycker mig se samma mönster här i Sverige. Generation efter generation av nya svenskar förgås i förorterna, de ideal som finns är desamma som i USA. Arbetslöshet och finanskris spär på utvecklingen som bensin på eld, även i USA.
Men det är inte bara alla nya svenskar, utan även unga svenskar födda i Sverige av "svenska föräldrar" lider av samma utveckling. Alla kan inte bli Björn Borg eller Carolina Klüft, alla familjer kan inte bli som Bonnier-klanen eller Stenbeckarna. Men varför ska vi sträva efter detta? Varför inte sträva efter att bli en jävligt duktig busschaufför som precis som piloter ansvarar för en oerhörd mängd med människoliv, eller bli lärare och få chansen att påverka nästa generations utveckling eller sjuksköterska och rädda liv.
Alla dessa saker ser jag som mer beundransvärda än att slå en boll riktigt hårt och precist eller hoppa väldigt långt eller äga enorma företag och tjäna ohyggligt med pengar på andras bekostnad. Är det bara jag som ser detta??
Det är i slutändan vi, den stora massan, det svenska folket, som väljer vilka som skall representera oss och vilka som skall få äran att sitta i vår regering och riksdag. Politiker är ingen elit, de sitter i förvånansvärt många fall inte där på duglighet, politiker i sin bästa form är och skall vara en ödmjuk tjänare av folket.
Jag är inte nöjd med vårt samhälle idag, jag kommer att försöka göra något åt det och jag hoppas det finns fler än jag som delar min åsikt i detta.
För i dagens Sverige finns det lag och ordning, men finns det rättvisa? Jag har mitt svar på den frågan, har ni?
Visst ni att:
1/3 av alla vuxna afro-amerikanska män behandlas av det amerikanska rättsväsendet, om 20 år beräknas det vara 2/3.
20% av alla vuxna afro-amerikanska män har blivit ifråntagna sin rösträtt på grund av brott.
Se dokumentären så får ni fler siffror. Anledningen till att så många av männen faller utanför samhället beror enligt en antropolog på att kultur. Kultur som idealiserer idrottsstjärnor och rapp-artister, denna kultur leder till att de unga männen inte känner något behov att utbilda sig eller skaffa ett 9-5-jobb. Snabba pengar och enkla pengar är idealet och på gatunivå så vill man vara som hallickarna eller langarna.
Varför tar jag upp det här? Jag tycker mig se samma mönster här i Sverige. Generation efter generation av nya svenskar förgås i förorterna, de ideal som finns är desamma som i USA. Arbetslöshet och finanskris spär på utvecklingen som bensin på eld, även i USA.
Men det är inte bara alla nya svenskar, utan även unga svenskar födda i Sverige av "svenska föräldrar" lider av samma utveckling. Alla kan inte bli Björn Borg eller Carolina Klüft, alla familjer kan inte bli som Bonnier-klanen eller Stenbeckarna. Men varför ska vi sträva efter detta? Varför inte sträva efter att bli en jävligt duktig busschaufför som precis som piloter ansvarar för en oerhörd mängd med människoliv, eller bli lärare och få chansen att påverka nästa generations utveckling eller sjuksköterska och rädda liv.
Alla dessa saker ser jag som mer beundransvärda än att slå en boll riktigt hårt och precist eller hoppa väldigt långt eller äga enorma företag och tjäna ohyggligt med pengar på andras bekostnad. Är det bara jag som ser detta??
Det är i slutändan vi, den stora massan, det svenska folket, som väljer vilka som skall representera oss och vilka som skall få äran att sitta i vår regering och riksdag. Politiker är ingen elit, de sitter i förvånansvärt många fall inte där på duglighet, politiker i sin bästa form är och skall vara en ödmjuk tjänare av folket.
Jag är inte nöjd med vårt samhälle idag, jag kommer att försöka göra något åt det och jag hoppas det finns fler än jag som delar min åsikt i detta.
För i dagens Sverige finns det lag och ordning, men finns det rättvisa? Jag har mitt svar på den frågan, har ni?
Kommentarer
Trackback
