Satsa på våra museer och lärosäten
För 5 månader sedan så gick den borgerliga regeringen ut och gjorde en så för dem klassisk kovändning, de återinförde den fria entrén. Den föregående socialdemokratiska regeringen hade under sin mandatperiod förklarat att våra statliga museer skulle vara tillgängliga för alla och det därmed stadgades fri entré. För att finansiera detta så sköt den socialdemokratiska regeringen till 100 miljoner kronor per år för att detta skulle kunna genomföras.
Den nytillträdda borgerliga regeringen gick in med motiveringen att riva upp så många av föregående regerings beslut ungefär lika glatt som en tornado går fram och sprider förstörelse och förvirring. Den borgerliga regeringen rev alltså även upp detta beslut och ansåg därmed att de statliga museerna inte sklle vara tillgängliga för alla och detta ledde till utanförskap för t.ex. barnfamiljer med knapp budget och därmed inte hade råd betala 300-400 kronor för ett museibesök.
Den fria entrén infördes alltså åter igen, dock med motiveringen att det skulle vara frivilligt. När de borgerliga rev upp beslutet om fri entré så drogs hälften av de 100 miljonerna som socialdemokraterna avsatt till just detta. För att finansiera fri entré denna gång så har regeringen bara skjutit till omkring 20 miljoner. Det är inte konstigt att det bara är ett museum som valt att använda de extra pengarna till att införa fri entré....om det krävdes 100 miljoner för två år för att finansiera fri entré sedan så kan inte 70 miljoner räcka i dagens läge.
En annan kovändning som de borgerliga har genomfört den senaste tiden är deras agerande i den senaste infrastrukturssatsningen. I denna satsning (som publicerades 18/9) så satsas det 1,6 miljarder mer än i föregående budgdet, främst på underhåll av befintlig infrastruktur. Detta är i sig inget konstigt men det som var oerhört intressant att höra från en borgerlig infrastrukturministers mun var att satsningarna gjordes huvudsakligen för att skapa nya jobb och med tanke på den situation vi befinner oss på grund av finanskrisen...
Detta är kovändningen. De borgerliga har alltid kritiserat liknande arbetsmarknadsåtgärder när de har utförts av socialdemokratiska regeringar men tydligen så har detta agerande i hemlighet beundrats när nu exakt samma åtgärder genomförs av en borgerlig regering.
I övrigt så har jag observerat att det från regeringens sida klagas på att det mesta av forskningen inom museivärlden genomförs i Stockholmsregionen. Vad kan det bero på? För små och otillräckliga satsningar inom kultursektorn och de medel som skjuts till hamnar ofelbart till största del i Stockholmsområdet på grund av att många av våra statliga museer återfinns där.
Rätt åtgärd vore att skjuta till en märkbar summa till våra länsmuseer och våra oberoende museer samt att i satsningar på forskning öronmärker pengar till humanistisk forskning såsom historia och arkeologi. För märk väl att det satsas mycket på forskning men endast en promille av dessa medel går till humaniora och då är det inte konstigt att det inte genomförs forskning på andra museer än våra statliga.
Av egen erfarenhet vet jag att den forskning som ändå genomförs på länsmuseer och oberoende museer ofta genomdrivs av hårt arbete, arbete som drivs av idealism, engagemang och ofta utanför arbetstid. Dessa projekt finansieras utan något stöd av staten och pengarna får raggas från diverse olika t.ex. från stiftelser. Så här ska det inte vara om vi ska kunna ha en levande forskning ute i våra olika delar av landet.
För att få en bild av hur illa det är ställt med forskningsläget idag inom humaniora ska jag berätta det inte ens på Uppsala universitet bedrivs någon större forskning i nuläget. De som är forskningsbärande idag på Uppsala universitet inom humaniora är främst doktoranderna. Lärarna är hårt pressade av dålig ekonomi, den dåliga ekonomin leder till mer arbete på en minskad arbetsstyrka. En lärare berätta hur ett av två aktiva projekt uppbars på institutionen. Detta hade legat vilande i årtionden, han hade på sin lediga tid arbetat för att leta fram finansiering. Inget av hans medel kom från universitetet då det inte finns någon sådan möjlighet. I slutändan är det alltså ett problem orsakat av att det satsas för lite av statliga medel på våra universitet och lärosäten.
Det är alltså så pass illa inom humaniora såväl som museivärlden på grund av att detta inte prioriteras men våra museer och universitet är grunden till vårt bevarande, dokumenterande och forskning på vårt kulturarv. De flesta anser det som viktigt att vi bevarar vårt kulturarv såväl som att vi forskar och utvecklar vår förståelse för det men då måste det också satsas pengar och skattemedel på det. Det är fel att en växande arbetsbörda hamnar på våra museiarbetare och lärare på universitet och att dessa inte kan bedriva forskning eller tvingas bedriva den på sin fritid.
